Dvärgvädur

Dvärgväduren kommer från Holland. Upphovsmannen Adrian de Cock fick den upptagen i Holländsk standard 1964. I Nordisk standard upptogs den 1972.

Viktskala

Rasprägel och presentation

Öron

Högst upp på huvudet sitter två kraftiga öronknutor, vilka är beklädda med långa hår. Från öronknutorna hänger, sett från sidan, öronen rakt ned vid var sida med ljudöppningen inåt. Sett framifrån, hänger öronen i en svag inåtvänd (konvex) båge. Öronen är rörformade vid roten, de breder ut sig i en väl avrundad skedform. Öronen är kraftiga och väl behårade. Längden mätt från spets till spets skall vara minst 22 cm och längst 30 cm. Öronlängden skall harmoniera med kroppsstorleken.

Huvud

Hanens huvud är mycket kort och kraftigt med böjd (konvex) nosrygg, bred panna och fylliga kinder. Honans huvud är något längre och smalare men även här gäller det att ju kortare, bredare och mer avrundat huvudet är desto bättre är huvudformen

Hals

Kort och mycket kraftig. Intrycket skall vara att huvudet sitter direkt på kroppen.

Hakpåse

Hanar får ej ha hakpåse. Det får förekomma så kallat hakskägg. Detta är ett smalt hudveck. Honor bör inte ha hakpåse. Vid bedömning av hakpåse skall djuret sitta i upprätt ställning

Vanliga fel som medför poängavdrag

Mindre avvikelser från rasprägeln och idealtypen. Smalt huvud och panna hos hanar och grovt huvud hos honor, spetsig nos och ojämn nosprofil. Huvud och öron som ej harmonierar i storlek med kroppsstorleken. Små öronknutor. Tunna öron och dålig avrundning, felaktig öronställning. Antydan till hakpåse hos honor. Dålig presentation.

Diskvalificerande fel

Stora avvikelser från rasprägeln. Periodvis upprättstående öron, ett eller båda. Kortare öron än 22 cm och längre än 30 cm. Hakpåse hos honor. Kraftiga hudveck på bröstet eller benen. Hakpåse eller antydan därtill hos hanar.

Kroppsform

En typisk Dvärgvädur har en kompakt kroppsform. Den skall vara präglad av tung och bred massiv kraftfullhet. Av alla raser har väduren den kortaste kroppen i förhållande till vikten. Den korta kroppen skall ha stor bredd såväl fram som bak.

Bröst

Mycket brett och fast.

Rygg

Mycket bred och kraftig med god muskulatur.

Rygglinje

Rygglinjen går från nacken till korset i en mycket svag båge (konvex). Därifrån i en jämn båge (kvartscirkel) som slutar vid svansroten.

Ben

Frambenen är mycket kraftiga, korta och raka samt åtskilda varvid kaninen får en låg kroppsställning, bär upp kroppen fritt från underlaget. Skulderbladen sitter tätt intill kroppen. Kaninen skall stå på tassen. Bakbenen är mycket kraftiga och skall bäras parallellt med kroppen.

Lår

Kraftiga, muskulösa utan framträdande ben och med insidorna tätt intill kroppen.

Svans

Normalt utvecklad, rikligt behårad och skall ligga an mot kroppen.

Vanliga fel som medför poängavdrag

Mindre avvikelser från idealstorleken. En vek och finare kroppsbyggnad hos hanar. Långsträckt kropp. Smalt bröst. Svag ryggmuskulatur, ojämn rygglinje. Framträdande skulderblad, svaga och tunna framben, lätt genomtramp, bakbenen ej parallella med kroppen, högt markerat kors. Svankrygg. Plant, eller brant sluttande kors. Utskjutande lår.

Diskvalificerande fel

Total avvikelse från de föreskrivna proportionerna. Spetsig rygg, starkt genomtramp/björntramp på frambenen. O- eller X-ben.

Svansen skev i svansroten, bruten eller krokig. Mycket kort, svagt utvecklad svans.

Päls

Rasen är godkänd i hårstrukturen normalhårad, rex, satin och angora.

Hos normalhårade föredrages kort hårlängd. Idealet är 2,5 cm.

Färg

Rasen är godkänd i envar i denna standard beskriven pälsfärger.

Dvärgvädur vit finns i en rödögd (albino) och i en blåögd variant.

I hårstrukturen rex är rasen godkänd i envar i denna standard beskriven pälsfärg utom: viltröd (harfärgad), gulröd (bourgogne), rävröd (new zealand red), ljusblå (blå beveren), gråblå (egern), ljust gråblå (gouwenaar), järngrå och mörkgrå.

Ögonfärg: enligt respektive pälsfärg        Klofärg: enligt respektive pälsfärg

I hårstrukturen angora är rasen godkänd i envar i denna standard beskriven pälsfärg utom:  ljusblå, ljusgrå, rävröd och sallander. Färgade djur har på nospartiet, där hårlängdsanlaget är kort, motsvarande färg som normalhårsfärg. På ullbärande partier är färgen förtunnad till mycket ljusare toner, ju längre päls desto ljusare färg

Ögonfärg: enligt respektive pälsfärg.          Klofärg: enligt respektive pälsfärg.

Teckningar

Rasen är godkänd i samtliga i standarden godkända teckningar.

I hårstrukturen angora är rasen godkänd i teckningarna: hotot och, rysk teckning

Lejonhuvad Dvärgvädur

Viktskala

Rasprägel och presentation

Öron
Högst upp på huvudet sitter två kraftiga öronknutor, vilka är beklädda med långa hår. Från öronknutorna hänger, sett från sidan öronen rakt ned vid var sida med ljudöppningen inåt. Sett framifrån, hänger öronen i en svag inåtvänd (konvex) båge. Öronen är rörformade vid roten, de breder ut sig i en väl avrundad skedform. Öronen är kraftiga och väl behårade. Längden mått från spets till spets skall vara minst 22 cm och längst 30 cm. Öronlängden skall harmoniera med kroppsstorleken.

Huvud
Hanens huvud är mycket kort och kraftigt med böjd (konvex) nosrygg, bred panna och fylliga kinder. Honans huvud är något längre och smalare men även hår gäller det att ju kortare, bredare och mer avrundat huvudet är desto bättre är huvudformen.
Hals
Kort och mycket kraftig. Intrycket skall vara att huvudet sitter direkt på kroppen.

Hakpåse
Hanar får ej ha hakpåse. Det får förekomma så kallat hakskägg. Detta är ett smalt hudveck.
Honor bör inte ha hakpåse. Vid bedömning av hakpåse skall djuren sitta i upprätt ställning.

Vanliga fel som medför poängavdrag
Mindre avvikelser från rasprägeln, idealtypen. Smalt huvud och panna hos hanar och honor, spetsig nos och ojämn nosprofil. Huvud och öron som ej harmonierar i storlek med kroppsstorleken. Små öronknutor. Tunna öron, dålig avrundning, felaktig öronställning. Antydan till hakpåse hos honor. Dålig presentation.

Diskvalificerande fel
Stora avvikelser från rasprägeln. Periodvis upprättstående öron, ett eller båda. Kortare öron än 22 cm och längre än 30 cm. Kraftiga hudveck på bröstet eller benen. Hakpåse hos honor. Hakpåse eller antydan därtill hos hanar.

Kroppsform

En typisk Dvärgvädur har en kompakt kroppsform. Den skall vara präglad av tung och bred massiv kraftfullhet. Av alla raser har väduren den kortaste kroppen i förhållande till vikten. Den korta kroppen skall ha stor bredd såväl fram som bak.

Bröst
Mycket brett och fast.

Rygg
Mycket bred och kraftig med god muskelansättning.

Rygglinje
Rygglinjen går från nacken till korset i en mycket svag båge (konvex). Därifrån i en jämn båge (kvartscirkel) som slutar vid svansroten.

Ben
Frambenen är mycket kraftiga, korta och raka samt åtskilda varvid kaninen får en låg kroppsställning, bär upp kroppen fritt från underlaget. Skulderbladen sitter tätt intill kroppen. Kaninen skall stå på tassen. Bakbenen mycket kraftiga och skall bäras parallellt med kroppen.

Lår
Kraftiga, muskulösa utan framträdande ben och med insidorna tätt intill kroppen.

Svans
Skall vara välutvecklad, rikt behårad och bäras an mot bakkroppen.

Vanliga fel som medför poängavdrag
Mindre avvikelser från idealstorleken. En vek och finare kroppsbyggnad hos hanar. Långsträckt kropp. Smalt bröst. Svag ryggmuskulatur, ojämn rygglinje. Framträdande skulderblad, svaga och tunna framben, lätt genomtramp, bakbenen ej parallella med kroppen, högt markerat kors. Svankrygg. Plant, eller brant sluttande kors. Utskjutande lår.

Diskvalificerande fel
Total avvikelse från de förskrivna proportionerna. Spetsig rygg, starkt genomtramp/bjöntramp på frambenen. O- eller X-ben.
Svansen skev i svansroten, bruten eller krokig, Mycket kort, svagt utvecklad svans.

Päls
Lejonman
Ryggen, magen, nosen, öronen, sidorna, låren, bakpartiet och svansen är normalhårig. Kinderna, pannan, nacken och brösten är långhårigt. Hos ungdjur fortsätter långhårigheten från bröstet ner utmed nedre delen av sidorna och runt bakpartiet. Hårlängden inom ovan nämnda delar bör vara mellan 5 – 8 cm.

Vanliga fel som medför poängavdrag
Vuxna djur med långhår inom de partier där de skall vara normalhårade. Avbrott med kort hår i de långhåriga partierna. Om pälsen i den långhåriga partierna till största delen är kortare än 5 cm.

Diskvalificerande fel
Lejonmanen saknas. Om kaninen har övervägande långhår över hela kroppen. Örontofsar. Samtliga långhårsområden har en hårlängd mindre än 4 cm

Lejonhuvad kanin

KROPPSFORM

Öron: Öronen bäres öppna, styvt upprättstående i V-form, är jämt behårade, med väl avrundad överkant. Öronlängden skall harmoniera med kroppsstorleken. Idealet är 6,5 - 7,5 cm.

Huvud: Huvudets storlek skall hos såväl hannar som hos honor harmonisera med kroppsstorleken. Hanens huvud är kraftigt med bred panna och nos. Käkarna fylligare och nos profilen lätt böjd. Honans huvud är smalare än hannens.

Hals: Kort, huvudet sitter tätt an på kroppen.

Hakpåse: Hannar får inte ha hakpåse. Honor bör inte ha hakpåse. Vid bedömning utav hakpåse skall djuret sitta i upprätt ställning.

Vanliga fel som medför poängavdrag: Mindre avvikelser från rastprägeln, idealtypen. Smalt huvud och panna hos hanar och grovt huvud hos honor, spetsig nos och ojämn nosprofil. Huvud och öron som ej harmonierar i storlek med kroppsstorleken. Tunna öron, dåligt avrundning, felaktig öronställning eller böjda öronspetsar. Antydan till hakpåse hos honor. Dålig presentation.

Diskvalificerande fel: Stora avvikelser från rasprägeln. Svaga (svajande) öron. Kraftiga hudveck på bröstet eller benen. Hakpåse. Öron längre än 8 cm.

KROPPSFORM

Bröst: Brett och fast.

Rygg: Bred med god muskelansamling.

Rygglinje: Rygglinjen går från nacken till korset i en mycket svag båge (konvex). Därifrån i en jämn båge som slutar vid svansroten.

Ben: Kraftiga och raka som åt skilda bär upp kroppen fritt från underlaget. Skulderbladen sitter tätt intill kroppen. Kaninen skall stå på tassarna. Bakben kraftiga och skall bäras parallellt med kroppen.

Lår: Muskulösa utan framträdande ben och med insidorna tätt intill kroppen.

Svans: Skall vara välutvecklad, rikt behårad och bäras an mot bakkroppen.

Vanliga fel som medför poängavdrag: Mindre avvikelser från den föreskrivna idealstorleken. Smalt bröst. Långsträckt kropp. Rygglinje som avviker från idealet. Framträdande skulderblad, långa framben, lätt genomtramp, bakbenen ej parallella med kroppen. Utåtvinklade bakben. Något sned svans.

Diskvalificerande fel: Total avvikelse från de föreskrivna proportionerna. Spetsig rygg, starkt genomtramp / björntramp på frambenen. O- eller X-ben. Svansen skev i svansroten, bruten eller krokig. Mycket kort, svagt utvecklad svans

PÄLS

Lejonman och bröst: Manen består av tjock, tät, minst 5 cm lång päls, på kinderna, i pannan, uppe på och utmed var sida av huvudet, i nacken som ett V ut på skuldran, samt under hakan och ner på bröstet. Den långa pälsen bildar en oavbruten krans runt huvudet och fortsätter ner över bröstet.

Päls med något ulligare struktur och längd än normalhår löper som en linje utefter nedre delen av sidorna mor svansen samt på buken mot ljumsken. Hos ungdjur kan denna längre päls bilda en "kjol" vilket inte är önskvärt hos vuxna djur.

Nosen, nosryggen, öronen, benen, ryggen sidorna, låren, bakpartiet och svansen är normalhårade. Men pälsen är mjukare och faller inte tillbaka med samma spänst som hos en normalhårig kanin.

Vanliga fel som medför poängavdrag: Vuxna djur med långt hår inom de partier där de skall vara normalhårade. Avbrott med kort hår i de långhåriga partierna. Om pälsen i de långhåriga partierna till största delen är kortare än 5 cm.

Diskvalificerande fel: Lejonmanen saknas. Om kaninen har övervägande långhår över hela kroppen. Örontofsar. Samtliga långhårsområden har en hårlängd mindre än 4 cm.

FÄRG

Rasen är godkänd i envar i denna standard beskriven pälsfärg. Dessutom vit rödögd (albino) och vit blåögd.

TECKNINGAR

Rasen är godkänd i samtliga i standarden godkända teckningar.

Hermelin

Rasen härstammar från England där den ställdes ut i Hull 1884. En engelsman vid namn Meynell i Darlington är rasens upphovsman. Polish var namnet i England och rasen var då vit. Den blev sedan Dvärgharen, I slutet av 1800-talet importerades Polish till Tyskland. Där arbetade man vidare på att utveckla rasen mot den typ vi har på Hermelinen i dag. De färgade och tecknade varianterna avlades fram i Holland och godkändes 1940.

Tan

Rasen härstammar från England och man tror att den uppstod någon gång under 1880-talet. Buken ska vara rödbrun och så kraftigt "lysande" som möjligt, ju starkare färg desto bättre. Den rödbruna färgen ska också finnas på käkarnas undersida och på sidorna som stickelhår.

Vikt:

Poängskala

Rasprägel och presentation

Öron

Öronen är jämt behårade, bäres styvt upprättstående och skall ha en avrundad överkant. Öronlängden skall harmoniera med kroppsstorleken

Huvud

Huvudets storlek skall hos såväl hanar som honor harmoniera med kroppsstorleken. Hanens huvud är kraftigt med bred panna och nos. Käkarna fylliga och nosprofilen lätt böjd. Honans huvud är smalare än hanens.

Hals

Kort, huvudet sitter tätt an på kroppen.

Hakpåse

Hanar får ej ha hakpåse. Det får förekomma så kallat hakskägg. Honor bör ej ha hakpåse. Vid bedömning av hakpåse skall djuret sitta i upprätt ställning.

Vanliga fel som ger poängavdrag

Mindre avvikelser från rasprägeln, idealtypen. Smalt huvud och panna hos hanar och grovt huvud hos honor, spetsig nos och ojämn nosprofil. Huvud och öron som ej harmonierar i storlek med kroppsstorleken. Tunna öron, dålig avrundning, felaktig öronställning eller böjda öronspetsar. Antydan till hakpåse hos honor. Dålig presentation.

Diskvalificerande fel

Stora avvikelser från rasprägeln. Svaga (svajande) öron. Kraftiga hudveck på bröstet eller benen. Hakpåse hos honor. Hakpåse eller antydan därtill hos hanar.

Kroppsform

Kroppsformen är kort, sammanträngd, valsformad och väl avrundad med förhållandevis god bredd och parallella sidor. Den är harmoniskt byggd utan kantigheter och framträdande partier.

Bröst

Förhållandevis brett och kraftigt.

Rygg

Bred med god muskelansättning.

Rygglinje

Rygglinjen går från nacken till korset i en mycket svag (konvex) båge. Därifrån i en jämn båge (kvartscirkel) som slutat vid svansroten.

Ben

Kraftiga och raka som åtskilda bär upp kroppen fritt från underlaget. Skulderbladen sitter tätt intill kroppen. Kaninen skall stå på tassen. Bakbenen kraftiga och skall bäras parallellt med kroppen.

Lår

Kraftiga, muskulösa utan framträdande ben och med insidorna tätt intill kroppen.

Svans

Normalt utvecklad, rikligt behårad och skall ligga an mot kroppen

Vanliga fel som ger poängavdrag

Mindre avvikelser från idealstorleken. En vek och finare kroppsbyggnad hos hanar. Smalt bröst. Svag ryggmuskulatur, ojämn rygglinje. Framträdande skulderblad, svaga och tunna framben, lätt genomtramp, bakbenen ej parallella med kroppen, högt markerat kort. Plant eller brant sluttande kors. Utskjutande lår.

Diskvalificerande fel

Total avvikelse från de föreskrivna proportionerna. Spetsig rygg, starkt genomtramp / björntramp på frambenen. O- eller X-ben. Svansen skev i svansroten, bruten eller krokig. Mycket kort, svagt utvecklad svans.

Päls

Normalpälsad

Färg

Tan är godkänd i grundfärgerna svart, blå, brun och egernfärgad. Teckningens färg är tanfärgad, kraftigt lysande rödbrun, ju starkare färg desto bättre. Tanfärgen är inte så intensiv på de blå och egernfärgade.

Ögon : enligt respektive pälsfärg     Klofärg: enligt respektive pälsfärg

Teckning

Huvudets teckning

Huvudet har teckningsfärgen i näsborrarnas rand, en ring omkring ögat samt längs käkarnas kant. Teckningen längs käkarnas kant fortsätter ända upp till nackkilen, så att huvudets nedre kant inramas av teckningsfärgen i en ring runt huvudet. Nackkilen har en blandning av grundfärgen och teckningsfärgen och blir därför inte så ren i färgen som den övriga teckningen. Nackkilens teckning fortsätter upp mellan öronen, sett framifrån ses teckningen som två färgade fläckar vid öronroten. Öronen är infattade i teckningsfärgen och har ljudöppningarna i teckningsfärgen.

Kroppens teckning

Kroppen har teckningsfärgen på bröstet, buken, insidan av benen, undersidan av svansen samt som stickelhår på sidorna. Bröstets färg går direkt över i bukens. Buken skall vara fri från hår i grundfärgen. Längs sidorna och ca 2/3 av kroppens höjd sitter jämt fördelade stickelhår i teckningsfärgen som skall räcka långt utöver de grundfärgade täckhåren. Ju fler och längre stickelhår desto bättre.

Vanliga fel som ger poängavdrag

Svaga eller avbrutna infattningar runt ögon, näsborrens rand samt käkarnas kant. Svaga ojämnt fördelade stickelhår, i sidoteckning. Lång och dåligt formad nackkil. Svag eller utflytande teckning på benen. Täckfärgen insprängd med hår av främmande färg på bröst, huvudet och öronen. Bröst utan mörkblå bottenfärg. Svag färg i tanfärgen på bröstet.

Diskvalificerande fel

Mycket svag teckning. Avsaknad av en eller flera teckningar. Starkt blandad täckfärg.